Fjället bryr sig inte. Fjället tycker inte mer om skidåkare än brädåkare. Skogsåkning eller störtlopp. Barnbacke eller puckelpist. Fjället bara är. Vi har haft tur som funnit en plats som ligger i ett av fjällvärldens mest snösäkra områden och dessutom erbjuder oerhört varierad åkning. Men vi äger inte fjället. Vi lånar det av naturen. Och när man lånar något, lämnar man tillbaka det i samma skick som man fick det. Därför har vi bestämt att inte bygga ut vår skidanläggning hur mycket som helst. Dels för att vi inte vill göra ett onödigt stort avtryck på den plats vi lånar, dels för att vi bara vill ha backar som är riktigt bra. En bra backe är brant om den ska vara det och flack om den ska vara det. Om våra yngre gäster vill ha »big air« och »rails« ­ ja, då bygger vi en drömpark. Om det är okej med fjället.

Vare sig en gäst aldrig stått på ett par skidor eller åkt hela sitt liv, ska han eller hon kunna hitta »kittling-i-magen«-känslan hos oss. Den uppstår när man ägnar sig åt något som är på gränsen av vad man klarar av, utan att man känner sig stressad eller rädd. Att vissa filosofer använder ungefär samma formel för att beskriva lycka, ser vi inte som en tillfällighet.